Rasism, eller den stora ensamheten.

Vad är det som gör en ung människa till rasist?
Brist på vuxna goda förebilder? Föräldrar som inte bryr sig? Fel kamrater?
Nej, det tror inte jag. Jag tror att vem som helst, precis vem som helst även med "rätta" förebilder7föräldrar/kamrater kan bli rasist.
Jag tror att mycket av problemet handlar om att hitta en tillhörighet, att vara en del av en gemenskap, dvs att det finns ett utanförskap som har gått omgivningen förbi.
En liten kille, vi kan kalla honom Erik, är ensam för det mesta. Han har ingen som bryr sig hemma och i skolan är han utanför gemenskapen, så även på fritiden.
En dag dyker NazistGösta upp med sitt gäng, Erik som sitter ensam blir föremål för deras uppmärksamhet och alla talar om för honom att "hos oss är du en i gänget" I det läget tror jag inte att det spelar så stor roll om Erik är välkommen i schackklubben, eller i just detta gäng. Det enda som räknas är att han nu har någonstans där han är en del i en gemenskap.
Kanske tycker du att jag förenklar ett problem som är så mycket större,  Ja, så är det nog, men om vi inte börjar tänka enkelt så blir det som från början var ett ensamt barn utan tillhörighet många gånger ett samhällsproblem som kommer kosta omgivningen flerfaldigt mer än det hade gjort att ta sig den lilla tid som krävs för att se att det faktiskt är nå´t som är galet och att det är  vårat vuxna ansvar att se till så att alla får plats istället för att blunda eller välja att titta åt ett annat håll för att vi inte har tid/lust/ ork. Allt är bara klena ursäkter och allt för ofta hör vi sedan

- Ja det visste man ju, att det skulle gå åt helvete för Erik.

Kommentarer
Postat av: Gittan

Kul att läsa din blogg! Och jag tror du har så rätt så, i detta.

2008-11-04 @ 13:43:43
URL: http://metrobloggen.se/blaenda

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0