Tigermamman

Att säga att jag på sista tiden har förvandlats till ett en satkärring är snällt.
Nej, jag har inte drabbats av svårare klimakteriebesvär än tidigare:) däremot har jag insett att jag är en skrikande, skällande, gnällande och superjätteenormttråkig tornårsmamma.
Mitt normala röstläge är numer gällt och argt, inte för att min son är ett monster, utan för att jag tillåter honom att göra mig upprörd över skitsaker,och vilken normalt funtad människa som helst som ser det på lite avstånd skulle skaka på huvudet samt undra vem i familjen som egentligen är barnet? Jag eller han
Jag vet att mitt beteende lämnar mycket i övrigt att önska, jag vet, JAG VET!!!!!
Men hur fan gör man?
Är det någon därute som har en manual för hur jag ska vara för att vara en cool tonårsmamma?
Jag é så ocool som det bara går att vara. Oroar mig, bekymrar mig och lägger mig i, när jag i själva verket har lovat mig själv för sjuttioelfte gången att nu minsann, nu får han klara upp allting på egen hand, för nu ska jag minsann visa honom hur det är när inte mamma fixar o ordnar. Jo, tjena........... Efter exakt ingen tid alls så är jag där igen o "curlar" utan att han har bett om det. För att i nästa stund bli förbannad för att han inte märker hur jag hela tiden sliter bara för hans skull.

Jag vill oxå efter att någon har skällt på mig oavbrutet i fem minuter kunna titta personen i ögonen o säga

-Och??

Jag vill jag vill jag vill.