Kan man jämföra sorg?
Jag har tänkt på en sak. Kan man jämföra sorg? Det som för mig är en katastrof är kanske för en annan person en bagatell. Betyder det att min sorg är mindre värd då? Vad vi har med oss i bagaget formar ju oss som människor och vi kan ju bara jämföra med oss själva. Om jag t.ex träffar en person som totalt bryter ihop för att det regnar ute när hon ska ha trädgårdsfest, då är det ju väldigt enkelt att avfärda det som trams. Men.... om den personen aldrig har haft en motgång eller helt enkelt tycker att det för stunden var det värsta som kunde hända, vad är det då som ger mig rätten att tycka att hon inte äger rätten att känna på det viset? Alldeles för ofta tycker vi saker om andra utan att själva tänka efter. Att ha respekt för att vi alla är olika med olika referensramar är något som jag själv föröker att hålla i minnet i mitt möte med andra. När jag var ung så hade jag allt så klart för mig. Ingenting var svårt och det fanns en lösning på alla problem. Nu har jag blivit äldre och förhoppningsvis lite klokare och inser att våra olikheter är det som utmanar och ger oss en anledning att hela tiden vara skärpta och utvecklas. Tänk efter nästa gång du träffar någon som är ledsen över något som i dina ögon inte är värt ens en liten suck och ännu mindre några tårar eller ångestkänslor. Den personen är inte du. Den personen är en alldeles egen individ med ett alldeles eget känsloregister. Om du då ska tycka eller känna något så är det kanske glädje över att vi är olika, för tänk så trist och likgiltigt livet annars skulle vara.
Upplopp på Norrtäljeanstalten
En väninna som jag pratat med tidigare idag ringde för en stund sen. Hon hade sett på Aftonbladets webbsida att det var upplopp på Norrtäljeanstalten, min gamla arbetsplats där jag fortfarande jobbar då och då.
Givetvis sätter det igång en massa tankar och det första jag gjorde var att försöka kontakta en del kollegor för att kolla så att de var ok vilket de var.
Jag som har sett livet innanför murarna o inte igenom massmedias ögon är inte så förvånad, snarare tycker jag att det är konstigt att det inte händer mer saker på det som antagligen är en av de mest utsatta arbetsplatserna som finns.
Vad är det som händer inom svensk kriminalvård?
En sak har jag lärt mig trots att jag inte hann jobba så länge och det är att de som vet bäst hur det är i svenska fängelser är de som aldrig har satt sin fot innanför murarna och antagligen inte känner en enda människa som har gjort det heller.
-Dom har det så bra, det är ju som att bo på hotell är vanliga kommentarer.
Jo, mors du. Ett sånt hotell skulle i varje fall inte jag ta in på ens under pistolhot.
Jag menar inte att det ska daltas och klemas med människor som begår brott, absolut inte. Men, en klok man sa en gång: Straffet när du begår ett brott är att bli frihetsberövad, inte att bli avhumaniserad. Jag tycker att det ligger mycket i det. Om vi låser in människor för att samhället behöver skyddas från dessa så vore det ju praktiskt om vi hade en väl utarbetad plan för att de som vi sen släpper ut i vårat samhälle igen är lite bättre rustade och mindre bittra än de var när vi låste in dem.
Det finns mycket som jag tycker är helt åt skogen när det gäller svensk kriminalvård vilket var en av anledningarna till att jag slutade så snabbt. Att hela tiden tvingas delge de intagna negativa besked som många gånger saknar bäde sans och vett skapar en mängd problem som kostar så mycket tid och energi som många av oss mycket hellre skulle lägga på att "vårda"
Rökförbud, inskränkningar av innehavet i cellen, minskat kiosksortiment utan matvaror osv.
Ta innehavet i cellen som exempel. Anledningen skulle vara att de intagna inte ska "boa in sig" Hahahaha säger jag bara. Om du är dömd till livstids fängelse och ska tillbringa de närmaste 15-20 åren i ett rum som är 5 kvm så vore det väl själva fan om inte du oxå skulle vilja skapa någon form av hemkänsla i detta rum.
Jag vet inte, kanske är jag helt ute o cyklar, men jag tror faktisk inte att vår uppgift är att göra livet så torftigt och fattigt som möjligt för de människsor som står längst ner på samhällsstegen. Om så är fallet, att dessa människor är körda och inte förjänar bättre, då är det kanske bättre att vi gör som så många enligt massor med undersökningar tycker är den enkla lösningen på alla problem.
Låsa in dom o kasta bort nyckeln.
Givetvis sätter det igång en massa tankar och det första jag gjorde var att försöka kontakta en del kollegor för att kolla så att de var ok vilket de var.
Jag som har sett livet innanför murarna o inte igenom massmedias ögon är inte så förvånad, snarare tycker jag att det är konstigt att det inte händer mer saker på det som antagligen är en av de mest utsatta arbetsplatserna som finns.
Vad är det som händer inom svensk kriminalvård?
En sak har jag lärt mig trots att jag inte hann jobba så länge och det är att de som vet bäst hur det är i svenska fängelser är de som aldrig har satt sin fot innanför murarna och antagligen inte känner en enda människa som har gjort det heller.
-Dom har det så bra, det är ju som att bo på hotell är vanliga kommentarer.
Jo, mors du. Ett sånt hotell skulle i varje fall inte jag ta in på ens under pistolhot.
Jag menar inte att det ska daltas och klemas med människor som begår brott, absolut inte. Men, en klok man sa en gång: Straffet när du begår ett brott är att bli frihetsberövad, inte att bli avhumaniserad. Jag tycker att det ligger mycket i det. Om vi låser in människor för att samhället behöver skyddas från dessa så vore det ju praktiskt om vi hade en väl utarbetad plan för att de som vi sen släpper ut i vårat samhälle igen är lite bättre rustade och mindre bittra än de var när vi låste in dem.
Det finns mycket som jag tycker är helt åt skogen när det gäller svensk kriminalvård vilket var en av anledningarna till att jag slutade så snabbt. Att hela tiden tvingas delge de intagna negativa besked som många gånger saknar bäde sans och vett skapar en mängd problem som kostar så mycket tid och energi som många av oss mycket hellre skulle lägga på att "vårda"
Rökförbud, inskränkningar av innehavet i cellen, minskat kiosksortiment utan matvaror osv.
Ta innehavet i cellen som exempel. Anledningen skulle vara att de intagna inte ska "boa in sig" Hahahaha säger jag bara. Om du är dömd till livstids fängelse och ska tillbringa de närmaste 15-20 åren i ett rum som är 5 kvm så vore det väl själva fan om inte du oxå skulle vilja skapa någon form av hemkänsla i detta rum.
Jag vet inte, kanske är jag helt ute o cyklar, men jag tror faktisk inte att vår uppgift är att göra livet så torftigt och fattigt som möjligt för de människsor som står längst ner på samhällsstegen. Om så är fallet, att dessa människor är körda och inte förjänar bättre, då är det kanske bättre att vi gör som så många enligt massor med undersökningar tycker är den enkla lösningen på alla problem.
Låsa in dom o kasta bort nyckeln.
Förtvivlan är total
Har haft en riktig skithelg. Sonen som är 13 år har noll och ingen självkänsla.
Ibland tror jag att det bara är mig det är fel på, men så inser jag att så inte är fallet utan det är priset man får betala som förälder,rädslan för att dom inte är lyckliga HELA TIDEN.
Hur säger man till en liten kille att han duger när inte omgivningen ger signalen att det är så?
Sonen spelar fotboll och innebandy. Tränar alldeles för mycket men så länge allt funkar i skolan så tycker vi, hans föräldrar att vi inte vill lägga oss i.
Först så blev han "dissad" i helgens match i innebandy utav ingen anledning alls förutom att tränarna glömde bort att det är barn dom jobbar med.
Sen blev det förändringar i fotbollen för 146 gången känns det som och där kom han på undantag oxå.
Varför glömmer vuxna bort att det faktiskt är barn vi arbetar med och varför finns det ingen plan för hur dom ska tas om hand den dagen dom inte "duger" längre??????????????
Ibland tror jag att det bara är mig det är fel på, men så inser jag att så inte är fallet utan det är priset man får betala som förälder,rädslan för att dom inte är lyckliga HELA TIDEN.
Hur säger man till en liten kille att han duger när inte omgivningen ger signalen att det är så?
Sonen spelar fotboll och innebandy. Tränar alldeles för mycket men så länge allt funkar i skolan så tycker vi, hans föräldrar att vi inte vill lägga oss i.
Först så blev han "dissad" i helgens match i innebandy utav ingen anledning alls förutom att tränarna glömde bort att det är barn dom jobbar med.
Sen blev det förändringar i fotbollen för 146 gången känns det som och där kom han på undantag oxå.
Varför glömmer vuxna bort att det faktiskt är barn vi arbetar med och varför finns det ingen plan för hur dom ska tas om hand den dagen dom inte "duger" längre??????????????
Så, då var mitt första inlägg i min nya blogg skrivet. Jag kommer inte att försöka uttrycka mig på något annat sätt än mitt eget och kanske kommer du som läsare att irritera dig på stavfel, felsyftningar coh avsaknad av , . o stor bokstav.
Det får du leva med. Bloggen är till för att läsas, inte att granskas.
Välkommen hit fresten. Glömde kanske säga det i inledningen. Jag som person kommer undan för undan att presentera mig så vill du veta mer om mig får du fortsätta att kolla in den här sidan med jämna mellanrum.
