"Säger han att han Hjälper till en gång till så åker han ut"
Jag säger inte att det är så här överallt. Nej, jag säger inte ens att det är så i mitt eget hem. (Åtminstone inte rakt ut) Men jag vet att det är verklighet i alltför många hem och jag vet oxå att det är ett samtalsämne mellan många kvinnor.
- Han tar ju faktiskt hand om både renoveringar av huset och om bilen går sönder så lagar han den, snöar det så skottar han (efter mycket tjat om att vi snart inte kommer fram till ytterdörren utan snökängor)
Men åhhhhhhhhh. Hur ofta renoverar ni hemma? Hur ofta går bilen sönder? Hur ofta snöar det?
Väcka, fixa frukost, duka undan, klä på sig o barnen, borsta tänder på barnen, köra till dagis/skola, åka till jobbet, åka hem från jobbet, planera middagen, handla, hämta på dagis/skola, gå på föräldramöten, duka, laga mat, duka undan, diska, köra till fritidsaktiviteter, städa, tvätta, stryka, baka ibland, läsa läxor/leka, bada barn, natta barn, bädda rent i alla sängar. Ja listan kan göras oändlig .
Känns som att det finns en hel del i vårt vardagsliv som liksom händer varje dag, sju dagar i veckan, trehundrasextiofyra dagar per år. Renovera, laga bilen och skotta snö lite mer sällan.
Hur många av er därute har sagt tack när han gått ut med soporna? Jag har gjort det massor med gånger, det går liksom per automatik. Sjukt men likfullt sant.
Handen på hjärtat, hur många av er kvinnor har inte sagt - Jag håller på att städa och det är SÅ skönt för xxx "hjälper till"
Kanske är det så enkelt att det är hos oss problemet ligger. Vi kanske har för låga tankar om oss själva och förstår inte att vi borde förvänta oss ett tack varje gång vi "hjälper till" för att få allt att fungera.
Ta nu inte allt jag skrivit på djupaste allvar. Livet är alldeles för kort för att hänga upp sig på småsaker:)
Tack och lov tror jag att de som är 15 år yngre eller mer än oss har en lite annan syn på detta. Jag tycker man hela tiden hör om närvarande män och pappor på ett helt annat sätt nu än tidigare. För det är ju mycket det som det handlar om.
Fastän jag är äldre än du känner jag inte alls igen mig! Handlar nog om vilken personlighet man är. Lelle är lite bättre på att vardagsstäda än jag....MEN det är jag som dammsuger...var tredje vecka sådär. Jag skulle nog bli rätt sur om jag levde med någon som förväntade sig att jag skulle stå för huvuddelen av hushållsarbetet. Jag tycker helt enkelt att det är så dödande tråkigt.
Som tur är har jag min dotter och min bögkompis som kommer hit och städar ibland :).
Tänk vad skönt, den dan gubben inte säger " Jag hjälper ju dig att dammsuga!!!!!!???????"
Jag vet att det är mitt fel att jag säger " Tack så mycket!!!!" Men egentligen är det min mammas fel, hon tyckte och sa " Att kvinnan SKA sköta hemmet, så fixar mannen dom viktiga sakerna???" Vad hon nu menar med det? Jag håller med om att generationen födda på 70-80 talet, där börjar arbetsfördelningen bli bättre, tack och lov.
Jag hatar kommentaren: " Jag har fixat diskbänken åt dig......" Svarar numera.." Åååååå, visste inte att den var trasig!!!!!" Tystnad en låååång stund, och sen ett mmmmmmmmm, till svar.
Heja tjejer, ge inte efter, men det är lätt hänt, man vill ju inte tjata.
Kram
Från Monkan på natten.
